Förbannat trött på människor

Jag är arg på människor som jag en gång trodde var att lita på, de som lånar alla dina pengar och lite till och vägrar betala tillbaka, de som blivit för perfekta jag trodde hon var min bästa vän men redan för år sedan fick jag se sanningen om henne som fick mig att gråta, och nu har det gått nog över tre månader och jag tänker inte höra av mig för hade hon velat så hade hon kunnat svara mig eller för en gångs skulle vara den som skriver till mig, men nej för hon är för stressad skyller hon på. Okej då är hon den enda mamman jag vet som har ett barn som numera går på dagis och pluggar under dagarna som inte hinner svara på ett sms eller som på ja jag gissar sex månader inte hört av sig till mig om jag inte hört av mig först. Tydligen var jag jävligt bytbar i inte bara hennes liv utan i de flestas liv.
Och seriöst säger hon till mig, att hon inte brytt sig om att fråga något alls om hur jag mått efter förlusten av Novalie och Joel utan då säger hon att hon inte kunde tro på om jag verkligen låg inne med infektionen som höll på att ta även mig med sig, seriöst, dessa ord var som slag i annsiktet visst visste jag att alla pratar en jävla massa om mig men det är fan aldrig någon som pratar med mig så ingen har sanningen och det spelar ingen roll vad jag säger för tydligen tror alla på vad dom nu än hör av whoever istället för att tro på mig, jag trodde att vänskap var att lyssna till den man kallar sin bästa vän inte att tveka på om vad som hörs av allt annat än vänner till mig är sanningen eller om det är mina ord. Fy, jag lät henne bo hos mig då hon och hennes kille hade gjort slut och jag skulle aldrig stänga min dörr för henne "utan dig amelia hade jag varit död" och sen duger amelia mindre och mindre utan istället ska folk som inte längre borde ha vågan att yttra sig diagnosistera, och säga det ENDA som någonsin skulle få mig att må bättre det är att magiskt bli kvitt alla demomner och börja plugga eller/och jobba. Jag pluggade då, men du valde hon som ljög för mig sedan sekund ett för du bryr dig inte om vad hon gjort mig "det är vem hon är för mig som räknas"
Nej jag klarar mig bättre utan allt sånt, jag har några få kvar i mitt liv för jag väljer att hellre vara ensam än att umgås en timme till med någon som osar av falskhet jag borde lärt mig känna igen den lukten nu.

Men så finns det sådant som gör att det är okej till och med bättre sådant som gör att man överlever, och det är mest för jag har min robbineddy, min ida, och jag är sjukt glad över att ha fått lära känna leonora <3

är jag så förtrollande?

Nu är måttet rågat, nu är det bara sorgligt att folk inte har annat i sitt liv än att hitta på lögner om mig och sprida ut, eller snarare pratar med varann och ingen tror på mig när jag säger att det inte är sant, det som gör mest fucking ont är att min bästa vän eller jag trodde han var det men han tror på lögnen om att jag ska ha sagt att han våldtagit mig, han säger jag vet inte vad jag ska tro. Så nära var jag hans hjärta jag trodde vi faktiskt var patsy och eddie, men en lögn förändrade allt, och jag har sms som bevisar att det aldrig har sagts.
han är ju min eddie darling och jag älskar honom och jag vill bara att han slutar tvivla på mig.
Men hur ska man kunna lita på någon när ingen vågar vara ärlig?

Jag är inte perfekt och jag gör misstag just som du gör, jag andas just som du gör det är naturligt att andas man gör det av sig självt, lika mycket naturligt är det för en människa att begå ett misstag men man Lär ju sig av det och gör inte om samma sak igen, ialla fall inte folk med vett i skallen,
men att leva med borderline har fått mig att nå botten, och det tog mig tre omgångar innan jag fattade att det är inte jag som är dum i huvudet det är min sjukdom som spökar och jag måst lära mig ta kontroll, att leva med lilla trassel men får ingen psykiatrisk vård numera, jag fick veta efter 3 år att anledningen till att jag inte fått gå den behandlingen på borderlineenheten är pg av att jag äter mediciner som man inte får, och nu är jag remitterad till en beroende klinik, jag knarkar inte bara för att jag ibland tar mer medicin än jag ska,
jag är så förbannad.

på måndag kommer min soc emma utter hit med min kontaktperson linda och vi ska ha möte jag tror och hoppas att det gäller att jag ska få referenser nu och egen lägenhet, ja det hoppas jag,