tisdag 27 december 2011

Förbannat trött på människor

Jag är arg på människor som jag en gång trodde var att lita på, de som lånar alla dina pengar och lite till och vägrar betala tillbaka, de som blivit för perfekta jag trodde hon var min bästa vän men redan för år sedan fick jag se sanningen om henne som fick mig att gråta, och nu har det gått nog över tre månader och jag tänker inte höra av mig för hade hon velat så hade hon kunnat svara mig eller för en gångs skulle vara den som skriver till mig, men nej för hon är för stressad skyller hon på. Okej då är hon den enda mamman jag vet som har ett barn som numera går på dagis och pluggar under dagarna som inte hinner svara på ett sms eller som på ja jag gissar sex månader inte hört av sig till mig om jag inte hört av mig först. Tydligen var jag jävligt bytbar i inte bara hennes liv utan i de flestas liv.
Och seriöst säger hon till mig, att hon inte brytt sig om att fråga något alls om hur jag mått efter förlusten av Novalie och Joel utan då säger hon att hon inte kunde tro på om jag verkligen låg inne med infektionen som höll på att ta även mig med sig, seriöst, dessa ord var som slag i annsiktet visst visste jag att alla pratar en jävla massa om mig men det är fan aldrig någon som pratar med mig så ingen har sanningen och det spelar ingen roll vad jag säger för tydligen tror alla på vad dom nu än hör av whoever istället för att tro på mig, jag trodde att vänskap var att lyssna till den man kallar sin bästa vän inte att tveka på om vad som hörs av allt annat än vänner till mig är sanningen eller om det är mina ord. Fy, jag lät henne bo hos mig då hon och hennes kille hade gjort slut och jag skulle aldrig stänga min dörr för henne "utan dig amelia hade jag varit död" och sen duger amelia mindre och mindre utan istället ska folk som inte längre borde ha vågan att yttra sig diagnosistera, och säga det ENDA som någonsin skulle få mig att må bättre det är att magiskt bli kvitt alla demomner och börja plugga eller/och jobba. Jag pluggade då, men du valde hon som ljög för mig sedan sekund ett för du bryr dig inte om vad hon gjort mig "det är vem hon är för mig som räknas"
Nej jag klarar mig bättre utan allt sånt, jag har några få kvar i mitt liv för jag väljer att hellre vara ensam än att umgås en timme till med någon som osar av falskhet jag borde lärt mig känna igen den lukten nu.

Men så finns det sådant som gör att det är okej till och med bättre sådant som gör att man överlever, och det är mest för jag har min robbineddy, min ida, och jag är sjukt glad över att ha fått lära känna leonora <3

lördag 17 december 2011

är jag så förtrollande?

Nu är måttet rågat, nu är det bara sorgligt att folk inte har annat i sitt liv än att hitta på lögner om mig och sprida ut, eller snarare pratar med varann och ingen tror på mig när jag säger att det inte är sant, det som gör mest fucking ont är att min bästa vän eller jag trodde han var det men han tror på lögnen om att jag ska ha sagt att han våldtagit mig, han säger jag vet inte vad jag ska tro. Så nära var jag hans hjärta jag trodde vi faktiskt var patsy och eddie, men en lögn förändrade allt, och jag har sms som bevisar att det aldrig har sagts.
han är ju min eddie darling och jag älskar honom och jag vill bara att han slutar tvivla på mig.
Men hur ska man kunna lita på någon när ingen vågar vara ärlig?

Jag är inte perfekt och jag gör misstag just som du gör, jag andas just som du gör det är naturligt att andas man gör det av sig självt, lika mycket naturligt är det för en människa att begå ett misstag men man Lär ju sig av det och gör inte om samma sak igen, ialla fall inte folk med vett i skallen,
men att leva med borderline har fått mig att nå botten, och det tog mig tre omgångar innan jag fattade att det är inte jag som är dum i huvudet det är min sjukdom som spökar och jag måst lära mig ta kontroll, att leva med lilla trassel men får ingen psykiatrisk vård numera, jag fick veta efter 3 år att anledningen till att jag inte fått gå den behandlingen på borderlineenheten är pg av att jag äter mediciner som man inte får, och nu är jag remitterad till en beroende klinik, jag knarkar inte bara för att jag ibland tar mer medicin än jag ska,
jag är så förbannad.

på måndag kommer min soc emma utter hit med min kontaktperson linda och vi ska ha möte jag tror och hoppas att det gäller att jag ska få referenser nu och egen lägenhet, ja det hoppas jag,

måndag 28 november 2011

this love is all i have to give

klockan är 07.00 jag har inte sovit en blund men det är ingen förvåning. Jag har blivit (alltid varit) ett samtalsobjekt och det spelar ingen roll att ingen har ett sant ord att säga människor spinner vidare i sina fantasier och det jag sett är riktigt illa. så tror du på vad folk på flashback säger (ingen som känner mig) så borde du inte läsa här för här är det sanning från mig. Jag blir så trött.
jag har svårt att hitta kämparglöd idag. Alla luras.

söndag 27 november 2011

lilla himlafågel

Jag fattar inte varför alla måste dö, det slutar aldrig och det krossar mig lika mycket varje gång. Jag hör viskningar i huvudet att detta är mitt straff. Men varför straffa mig igenom att döda alla andra, im right here come and get me.

Tydligen är mitt minne i mycket värre tillstånd än vad jag trott, jag har gjort och sagt saker jag inte minns. Saker som fått konsekvenser. jag vet inte vad det är för fel på mig. Men att det är fel på mig råder inga tvivel om.

Jag ska åka till Sthlm för att bli fotograferad av en fotograf och jag kommer få bra betalt yey!

torsdag 10 november 2011

helvetes människor

om du säger att du inte bryr dig om vad jag söger om diig till dig vet jag att du ljuger, mina ord dödar ej men jag vet att när du ligger kallsvettig i sängen och i nte kan sova, andas,skrika då ekar det i dit huvud och du vet att du borde brytt dig nät det inte var för sent.

han slog mig idag och jag slog tillbaka då slog han ännu mera och ännu hårdare, utan att jag gjort något. Jävla Idiot, jag är i alla fall stolt att jag vågade slå tillbaka efter första slaget, med all min kraft örfilade jag honom. I G E N ska behöva ta slag coh verbal förnedring jag kommer aldrig förlåta honom, han hotade mig till livet och han sa arr jag ska ha flyttat om 3 dagar annars skulle han och ahns vänner vålta och mörda mig, helt sjukt
och det värsta är inte slagen utan vad jag gjorde hemma,

jag fattar inte att min tori ör borta, och jag fattar inte vad jag keer flr ,
eller jo jag ska följa mi drlm nu,

tisdag 20 september 2011

flyttar

ska flytta om en vecka, samma hus samma våning bara en dörr bort från psykos 17 kvadrats rummet jag haft i över 6 månader till en riktig etta äntligen kan jag ha mina egna möbler igen, sen är det bara att uthärda personalen och att dom kommer varannan morgon för kontroll det är bara att stå ut annars får jag aldrig riktigt 1hands kontrakt sedan, jag har bostad jag har ett hem det är lika med trygghet.

skrivit en hel del på boken, jag har en deadline så att säga jag måste bli klar någon jävla gång.
jag vill vara töntig och dum jag vill att du ska skratta med mig inte åt mig.

söndag 6 mars 2011

insomnia

Jag lyssnar på Alice in videoland och sitter och för över musik från mobilen till datorn, en låt i tagen via bluetooth det har tagit hela natten och jag har inte ens gjort hälften, nåväl.
Jag får inte någon respekt alls av personer som inte låter mig vara ifred fast jag sagt tusen gånger att jag inte vill se personen igen. fuck. Jag blir så frustrerad, jag har köpt en ny dator och vill skriva på boken men det är lite svårt när jag inte har den, jag har som tur är skrivit ut det jag skrivit hittills innan jag flyttade och tori har den, jag hade glömt det så jag trodde den var borta för alltid. Jag vet inte hur men det är mitt undermedvetna som på något sätt känner på sig att det kommer ske för nu är det tre gånger som min dator blir stulen och varje gång har jag just innan mailat boken till mig själv, och nu skrivit ut den så jag har den räddad,
men jag hade jävligt mycket nytt skrivet nu på min förra dator som blev stulen.
Jag förstår inte varför jag utsätts för så mycket skit,
jag blir inte förvånad längre när skit sker men jag blir förkrossad varje gång något hemskt händer.

Jag har läst pytte lite av vad som står om mig på flashback, och jag äcklas utav lögnerna och jag tycker nästan synd om asen som sitter där och skriver saker om mig, bara för att jag råkat vara ihop med den där jävla fittan. Jag umgås inte med någon och ingen där som skriver känner mig, och tydligen är jag av intresse jag som inte är någon egentligen,
Men jag vet själv att jag är en bra människa och jag är starkare än att låta patetiska människors lögner påverka mig.