nobody said it was easy

jag planerar för hur jag kan måla om i min nya lägenhet och längtar tills jag kan fylla den med massa möbler och saker.
jag trodde ett tag att jag skulle bli hemlös men så hallelulija mina böner blev besvarade.
även om det bara är en andrahand så är det minst ett år och jag kan äntligen börja packa!!

men fy i helvete alltså hur upprörd jag är över att nästan alla mina kläder är borta, mina sparpengar, min dator, allt smink MM. Det är fan inte kul. Jag har så mycket känslor som kommer farandes och åkandes och så så jag saknar min laptop som fan för jag vill bara skriva skriva skriva på min bok,
jag får fylla block så länge med handskrivet, det är lite jobbigt bara, kramp i handleden.

Jag får pussar av julia hon ligger här intill med nallen hon fick igår av mig, som hon döpt till amse, hihi och viktoria dricker bärs. Jag kommer bli granne med dem båda nu, SKITKUL,
som annaslirpanna skulle säga GOTT FÖR MIG,
det var förra helgen jag träffade julia första gången och anna och vi hade skitkul och nu har jag nya människor i mitt liv som är bra människor som inte är några pundhuvuden så det känns fint, jag har tagit knark under alla dessa år men nu har jag fanemej slutat,
och det känns bra,
jag har ordnat med bostad så jag inte blir hemlös, tagit tag i vården, börjat planera inför framtiden och jag har räddat mig själv. faktiskt.

som när jag visste att jag var tvungen att skaffa utbildning och jobb för att kunna bli fri från foisterfamiljer och sos och ha mitt egna ställe, då¨gjorde jag vad som krävdes och lyckades, jag räddde mig själv då och nu känns det på samma sätt, jag har räddat mig igen,

nu ska jag kramas med julia och ge viktoria datorn och bara vara lycklig över att just jag lever.